Det börjar närma sig
Efter skolan idag åkte jag och Emelie in till stan för att gå på avresemötet inför USA. 4 timmar av mängder med info, förberedelser och peppande. När jag hörde av gamla utbytisar hur lite de pratade med sina föräldrar under tiden därborta så ville jag bara krama mamma, känns som att det kommer bli svårt att släppa allt. Så himla mycket blanadade känslor nu. Längtan. Och nervositet, det liksom pirrade i hela magen. Det är läskigt egentligen, första avresedatumet är om mindre än 3 månader. Det är ingenting!! Jag känner mig så himla fuuull på känslor, aahhhhaaaaa!!! Kändes så overkligt när jag satt där, sist jag var på något möte med Explorius var det mer "ifall ni åker" nu var det liksom "NÄR ni åker", så jävla sjukt egentligen!
All your dreams can come true if you have the courage to pursue them.
Min egna USA tagg lista hittar ni här och alla Explorius-barns gemensamma lista finns här! Det är så himla skönt, alla vi utbytisar som åker med Explorius i år har en facebook grupp där vi delar alla tankar, åsikter, nyheter och framförallt känslor. Det är en speciell känsla att veta att man åker snart, och det är skönt att ha människor att dela dem med! Alla är dessutom super härliga och detta kommer bli SÅÅ GRYYYMT!!
There's a "lie" in "believe", "over" in "lover", "end" in "friend", "us" in "trust" and "if" in "life".
Ibland längtar jag extra mycket till USA, ibland vill jag inte åka alls. Suget går upp och ner hela tiden, och det är så jobbigt. Jag vet att vänskap är starkare än avstånd, och det är kärlek med. Det finns mängder av saker jag längtar till, och jag vill verkligen göra det här. Det är bara det att det är så kort tid kvar, det är svårt att veta att jag ska åka snart.
-
Håkan Hellström - Gårdakvarnar och skit
The Fray - You found me
If you don't live for something, you'll die for nothing.
Såg New Years Eve på bio under lovet, den utspelar sig i New York och jag kan verkligen inte låta bli att längta. Trodde först att jag bara längtade till soft landing campet, men nu när skolan har börjat osv. insåg jag att jag längtar till allt, jag längtar bort. Ny miljö, ny skola, nya människor, nytt språk. Jag har så otroligt mycket upplevelser framför mig, så stora möjligheter. Jag kan göra detta till vad jag vill och det kommer bli så bra som jag gör det. Trots att det är otroligt läskigt så känns det även spännande att veta hur mycket nytt jag har framför mig. Det går i vågor hela tiden, i ena stunden längtar jag bort jättemycket och i andra vill jag bara avboka alltihop. Ska försöka skriva mer nu!
If you tickle me, I'm not responsible for your injuries.
Kommer inte vara så aktiv på bloggen ett tag framåt, ska försöka, men är i en period där jag inte alls är sugen eller taggad på USA, så svårt att blogga om det då. Har verkligen insett hur nära allt är, nu när det är 2012 och allt. Har det även så bra här hemma, så känns bara dumt att lämna det för något jag inte alls vet hur det kommer bli. Är väl bara rädd antar jag. Nästa gång vi hörs är jag förhoppningsvis mer peppande, hehe.
Interjuvn
Shit. Det var ju på något sätt det här som jag hade föreställt mig som det läskigaste. Jag gick på interjuvn i början av oktober. Konstigt nog var jag inte så mycket mer än lite pirrig innan. Första delen av mötet var mina föräldrar med och det var mest som ett informationmöte där vi fick chans att ställa frågor. Efter halva tiden gick mina föräldrar ut och då började själva interjuvn. Det började på svenska med lite frågor som fanns på pappret som man fyller i innan interjuvn, sedan vidare på engelska. Frågorna var mest om ens familj, förväntningar på värdfamiljen samt skolan och ganska basic saker. Jag fick veta på en gång att jag klarade det och kom in, eller vad man ska säga, så det var skönt att slippa gå och vänta och hoppas.
Detta är då ungefär hur interjuverna med Explorius ser ut, det skiljer sig säkert en del från andra organisationer. Men man har absolut inget att vara orolig för, det var lugnt och du fick lite tid till att tänka osv. Det läskiga har inte ens börjat.
Sånt där som jag helt glömt bort att skriva
* Jag åker med Exlporius.
* Min amerikanska organisation är ICES.
* Mina ansökningshandlingar är skickade och en liten del av mig finns numera i USA.
Några frågor på de?
Jag ska försöka bättra mig och hela tiden uppdatera om sådana saker som verkar helt onödigt för mig, men som jag vet att jag själv ville läsa. Brevet, läkarbesöken, interjuvn, visum osv. Har ju inte gjort allt än, men vill ni (blivande utbytisar) veta så kan jag dra ett inlägg om allt?
* Min amerikanska organisation är ICES.
* Mina ansökningshandlingar är skickade och en liten del av mig finns numera i USA.
Några frågor på de?
Jag ska försöka bättra mig och hela tiden uppdatera om sådana saker som verkar helt onödigt för mig, men som jag vet att jag själv ville läsa. Brevet, läkarbesöken, interjuvn, visum osv. Har ju inte gjort allt än, men vill ni (blivande utbytisar) veta så kan jag dra ett inlägg om allt?
Utbytisar
Imorgon är det dags för utbytesträff här i Sthlm, ska bli riktigt nice faktiskt! Finns så mycket känslor som man bara kan dela med sig utav till andra som också ska åka/har åkt och känner igen sig. Ska bli såå skönt!
Life is short so live it up, drink it down.
Många reagerar på just det här att man måste gå om ett år när man åker som utbytesstudent, och alltså gå med de som är yngre. Till alla er, har jag en glad nyhet! Har nämligen fått reda på att om man går IB på gymnasiet (en engelsk linje där alltså alla ämnen är på engelska) när man kommer tillbaka så behöver man inte gå om! Dock är nackdelen med detta att man inte kan välja vilken inriktning man vill, och samt att IB linjen inte finns på jättemånga gymnasium. Jag tycker iallafall aldrig att man ska låta något stå i vägen från något man verkligen vill. Så länge man har viljan så fixar det sig på något sätt! :)
Brevet.
Dramatiskt det lät.
Steg "skriv ett brev om dig själv till din blivande värdfamilj", är här.
Jag som alltid tyckt att skriva är min starka sida, har noll inspiration. Detta brev måste även bli perfekt, fel fritt. Press? Neeeej verkligen inte.
Steg "skriv ett brev om dig själv till din blivande värdfamilj", är här.
Jag som alltid tyckt att skriva är min starka sida, har noll inspiration. Detta brev måste även bli perfekt, fel fritt. Press? Neeeej verkligen inte.
Vi är inte sånna som i slutet får varandra
People are lonely because they build walls instead of bridges
Imorgon åker jag till Karlberg över helgen, samma ställe som jag var på konfirmationsläger två veckor i somras. Dock är det inte med samma människor, inte samma sak då.
Kul blir det väl, men är det bara jag eller är det jättesvårt att se fram emot saker som inte har något med USA att göra? Finns inget som kan väga upp till det.
Måste fortsätta packa nu... ha en fin helg hörrni!
Let your smile change the world, but don't let the world change your smile
Idag kom det.
Är jag dum som lämnar alla nära och trygghet i Sverige? Tänk om jag spenderar 10 månader i ett annat land med ångest och hemlängtan? Tänk om faktiskt ingenting finns kvar när jag kommer hem?
Jag vill inte känna såhär, men jag antar att det kommer någon gång för alla. Jag är fortfarande säker på att jag vill åka, och jag ska åka! Har kanske bara en dålig dag idag...
Step One - Intervju
Jag var på intervjun idag!!! Jag var så nervös innan, men samtidigt inte nervös alls. Det var en konstig känsla, men nu är det iallafall över. Det gick förvånansvärt bra och fick veta på en gång att jag klarade det! Svenska delen gick jättebra och jag var inte alls så blyg som jag trodde, den engelska delen gick even better! Hon som intervjuvade mig lyckades även väldigt bra med att övertala mina föräldrar att låta mig åka efter nian istället, men vi får väl se vad som händer. Är iallafall såå glad att allt har börjat nu, känns lite mer verkligt (men fortfarande hur overkligt som helst)
JInTheStates
Mitt namn är Josephine (jossan), en femtonårig tjej som bor i Stockholm. Går i 9an just nu, men efter ettan smäller det! Då packar jag mina väskor och lämnar Sverige bakom mig för 10 månader. 10 månader i USA, high school, och lever ett typiskt amerikanskt liv. Anledningen till att jag redan startat en blogg när det är två år kvar är simpel- jag ska snart på intervju och i denna blogg vill jag samla allt som har med USA att göra. Ansökningen, tankarna, känslorna. Jag vill att bloggen ska visa hur varje dag tar mig närmare USA. Kommer alltså bara skriva om USA i den här bloggen, men om ni vill läsa mer om min vardag klickar ni här, där jag har min andra blogg.
