Shit. Det var ju på något sätt det här som jag hade föreställt mig som det läskigaste. Jag gick på interjuvn i början av oktober. Konstigt nog var jag inte så mycket mer än lite pirrig innan. Första delen av mötet var mina föräldrar med och det var mest som ett informationmöte där vi fick chans att ställa frågor. Efter halva tiden gick mina föräldrar ut och då började själva interjuvn. Det började på svenska med lite frågor som fanns på pappret som man fyller i innan interjuvn, sedan vidare på engelska. Frågorna var mest om ens familj, förväntningar på värdfamiljen samt skolan och ganska basic saker. Jag fick veta på en gång att jag klarade det och kom in, eller vad man ska säga, så det var skönt att slippa gå och vänta och hoppas.